Gravid....
Tjaaa... det här med att vara gravid... Hur det känns?
Tja, fråga den som vet. Nej, jag är verkligen inte gravid. Där häpnade ni va.. haha.
Nej men i alla fall. Värst vad alla blir gravida. Känns svårt att nu inse att man själv faktiskt är i den ålder då man "ska" bli med barn. Gud gamla skolkamrater från högstadiet och gymnasiet bara ploppar ut ungar..
WHY!? Ja säg det. Det verkar var såå många som blir gravida efter si så där knappt ett års förhållande. Snälla, vill man inte ha det lite stadigt innan man skaffar barn.
- Fast jobb och inkomst från båda?
- Ett bra boende som man trivs med?
- En man som man trivs med och vill leva med resten av livet?
- Känna sig stabil i övrigt, veta vart man själv är och
vad man själv vill med livet??
Vissa människor verkar skaffa barn i brist på annat att göra eller försörja sig på.
Kan mycket väl förstå dom som är 23-25 år, haft ett ordentligt förhållande i omkring tre år, fast boende och inkomst och vet vad man vill med livet osv. Men resten?? vad tänkte dom på??
Vet inte om jag tror på att det "råkade" bli så. Snälla nån, vi är väl vuxna människor och vet vad skydd är??
Oj oj. Nu kommer alla dessa gravida/förta-barns-mammorna bli galna över detta inlägg.
Men nu har jag avreagerat mig. Men missförstå mig inte.
Nu ska jag baka bröd!
Hej!
Haha, bra skrivet. Jag sa alltid att jag aldrig skulle ha barn. sen träffade jag K och då ändrades kravet till att jag skulle vara gift först! Jag var ju ändå över 30 så då har man förhoppningsvis fått ordning på ekonomi och boende...
Lite olika är det oxå på var man bor. "Storstadsfolk" (relativt vad som är stort) väntar ofta lite längre än "småstadsfolk" och "lantbor".
Haha, tack ;)
JO men det är bra. Vara gift och ha det stabilt. Var det K som ville ha barn menar du?? ;) Absolut. Då är det skillnad. Som du säger det kan nog vara olika beroende på var du bor. Här i stan verkar varenda en skaffa unge. Bara för att ha något att göra typ. Spelar ingen roll när eller med vilken, eller om dom ens har ett förhållande. Jösses!
Vi båda ville så klart men jag ville inte alls innan jag träffade honom. Men med honom kändes (känns) det bara rätt allting!
Ja du, alla skaffar barn nu! Håller verkligen med!
Varför jag gjorde det? Det var rätt för mig just nu. Jag är trygg i mig själv och vet vem jag är, jag vet vart jag har Calle och jag vet vad vi har. Det finns inga garantier för att något förhållande håller men jag vet att jag vill leva resten av mitt liv med honom, han var grodan som blev en prins ;)
Lånade inspiration från dig och skrev ett inlägg i min blogg, hoppas det var okej ;)
Nej nej! tog det inte alls som kritik!
Men i mitt fall vet jag att jag aldrig skulle behöva "leta efter en ny pappa" för även om jag och Calle inte skulle vara ihop är han hennes pappa och den bästa hon kan ha.
Men jag håller inte helt med om att 60 åring har mer livserfarenhet. Fler år ja, men det finns inskränkta 60 åringar som lever med samma självinsikt som en 12-åring. I den aspekten tycker jag att en 60-åring kan ha brist på livserfarenhet. Livserfarenhet handlar om livet och för det måste man leva. Men majoritet av 60-åringar har självklart mer livserfarenhet men det är ingen garanti.
Jag vet också att jag inte kommer stå själv men jag räknar verkligen inte med att bli försörjd på något sätt. I en annan situation kanske jag har tagit ett annant beslut.
Även om man har ett fast jobb på är det inga garantier för att livet med barn ska funka. Man berhöver ett nätverk av människor man litar på. Men jag vill ha ett jobb och det är verklgien ett viktigt mål! Crapjobb eller drömjobb, jobb måste man ha. Helt klart!
Och det är ingen fälla... Precis som du säger vi är vuxna och vet hur man skyddar sig och är man klantig nog att slarva (som vi gjorde) så vet man också vad som kan hända. Jag skulle självklart få betydligt jobbigare om jag blev själv med Tuva just nu men jag vet att jag skulle klara mig. Det är en av dem grejer man faktiskt tänker igenom när man skaffar barn. Skulle jag klara det här själv? ja, skulle det bli lätt? Verkligen inte. Men som jag skrev. Ett leende från Tuva och allt det som känns riktigt tungt blir så mycket lättare. Fattar inte hur det funkar och det låter så romatiserat men det är så.
Oj långt svar :S Men som sagt, jag har inte tagit illa vid alls och hoppas du förstår att det inte är en anklagesle tillbaka. Jag vet ju vad jag klarar och vart i livet jag står, därigenom vad som är rätt för mig. Jag förstår verkligen att det som är rätt för mig inte är det för alla andra. Vi är ju individer. För dig kanske det skulle vara en fälla men för mig är det frihet. Därför har vi sån tur som faktiskt har ett val.
Hoppas dui inte tar illa vid för menar verkligen inte illa. Du undrade varför och jag förklarar varför jag valde som jag gjorde.
